Varför engagemang

10487290_685805891468238_4386182650280715058_nUnder min uppväxt har vi aldrig pratat politik. Mina föräldrar har aldrig berättat vad de röstat på. Vid matbordet där hemma har fokus istället legat på etik och moral. Därför har jag och mina syskon landat väldigt olika på den ideologiska kartan. Vilket jag tycker är intressant.
Jag har alltid haft lätt att ta på mig ledarrollen. Var alltid den som gick först in till rektorn när vi skulle klaga på lärare under mellanstadiet och backade aldrig i diskussionerna i klassrummen. Jag har nog alltid känt mig väldigt självsäker och orädd för att ha fel.

När jag började högstadiet var det min tur att hitta mig själv. Jag insåg att det är rent ohälsosamt att dela in individer i fack och min kamp mot större system tog fart. Jag hatade skolledningen, jag hatade kommunen, jag ogillade mina föräldrar som inte lät mig spendera mina timmar på dygnet hur och vart jag ville. Att jag var tvungen att gå till skolan och läsa kurser jag var ointresserad av engagerade mig starkt. Jag valde att göra ett statement och köpte anarkistmärken för att sätta på skolväskan och var oförskämt tydlig mot lärarna när jag inte uppskattade lektionerna jag tvingades närvara på. Inga lagar ska få hindra mig eller någon annan. JAG vet vad som är bäst för MIG, inte mina föräldrar, lärare eller politiker…

Vi hade ett skolval i samband med valet 2006. På SO-lektionen fick vi ett A4 med några meningar om varje parti för att vi lättare skulle veta vad vi skulle rösta på. Mina vänner röstade på ”kebabpartiet” eller något annat oseriöst. Vanligast var Socialdemokraterna eftersom deras föräldrar rösta på dem. Jag tyckte beskrivningen av Moderaterna ”Vi värnar om varje individs frihet” smakade bra och la min röst på Moderaterna. Att se till individen istället för kollektivet var en självklarhet och alltid varit det, och där och då packades mina anarkistmärken mer i lådor. Varför ska jag straffas för att det finns andra idioter som inte kan klara sig själv? Orimlig argumentation från en nykläckt 13-åring kan jag idag tycka men i saken hade jag fortfarande rätt.

Jag överlevde hela högstadiet och bojkottade Karlshamns enda kommunala gymnasieskola. Jag tordes inte gynna politikerna och sen ville jag inte gå på samma skola som alla andra. Dock trivdes jag inte alls på John Bauer, jag hade ju ändå ambitioner med min utbildning och resten av min klass satt hellre och chattade under lektionerna än att medverka i grupparbetena. Det sved i mitt liberala hjärta när jag bytte till vår kommunala gymnasieskola efter någon vecka. Det ledde dock i sin tur att jag valde att engagera mig politiskt och blev medlem i MUF inför valet 2010. Jag kan ju inte gnälla på min skola utan att göra något åt det? Smart 16-åring det där!

Jag har alltid varit säker på vart jag står politiskt och ideologiskt. Det tog mig ändå något år innan jag kunde sätta ord på det. Anarkokapitalist och libertarian. Jag vet, det finns skillnader. Jag kan dock försvara båda utopierna men om jag fick bestämma skulle jag vilja leva i ett anarkokapitalistisk samhälle. Idag tipsar jag alltid mina medlemmar att försöka hitta sin plats på den ideologiska kartan för att lättare kunna ta ställning i politiska frågor. Som kommunpolitiker blir jag lätt frustrerad som ni kanske förstår. Det är en otroligt stor utmaning att acceptera alla dessa lagar en kommun måste följa. Man får helt enkelt ta babysteps och varje steg är ett steg närmare individuell frihet.

Ja, en del frågar varför jag har ett så stort engagemang i MUF och Moderaterna som är liberalkonservativt. När partiet eller ungdomsförbundet tar ställning för något som jag tycker är åt fel håll, blir min roll ännu viktigare. Det är ju därför jag engagera mig och det är därför jag hoppas resten av medlemmarna engagera sig. Jag identifierar mig alltid i första hand som MUF:are. Där får jag tycka fritt, utvecklas politiskt och vara med i en stor rörelse. Jag har Moderata ungdomsförbundet så mycket att tacka för <3

Lämna kommentar Dela inlägget:

Partiledardebatt part 2

10360832_708212022560958_8731136138406816425_n

Under valrörelsen förra året, ung allians i Blekinge under Skärgårdsfesten

Hur ska det någonsin kunna bli ett blocköverskridande samarbete när regeringen bara tar utan att ge? Angående DÖ-debatten blev nog ingen mer klokare och det blev bara helt oklart. Inget mig emot!

Systemkollaps nämndes några gånger igår. ”Det är en ohållbar situation, någon måste ta sitt ansvar, om inte Löfven så bör Säkerhetsrådet ta mer ansvar” (vilket är sjukt orimligt). Lösningarna på kollapsen var bl.a: minska invandringen med 95%, inre gränskontroller, alla kommuner ska ta emot flyktingar, ökat ekonomiskt stöd till kommuner som tar emot flyktingar, första-jobbet-avdrag, sänkta skatter, första halvmiljonen skattefri, öka biståndet, minska biståndet, tillfälliga uppehållstillstånd, permanenta uppehållstillstånd. Ja listan kan bli lång. I flyktingdebatten har Centerpartiet utan tvekan bäst lösningar. Jag hatar ordet kontroll och ogillar att Moderaterna letar efter kostnadseffektiva asylprocesser, boenden osv istället för att sänka skatten ännu mer och minska på bidragen.

Integrationen är ett problem för flyktingar. Flyktingar är inte ett problem för integrationen

Även om bostadsbristen inte var en punkt på agendan gillar jag att det ändå debatterades. Det är så fruktansvärt ironiskt när Miljöpartiet säger att vi måste bygga mer, men röstar nej till lättare byggregler och hindrar bostadsbyggande för flera hundra personer i Jönköping på grund av en eventuell skalbagge i närheten?! Avreglera bostadsmarknaden, öppna för fri hyressättning, lätta på byggregler, öka konkurrensen på byggmarknaden, avskaffa strandskyddet, BYGG MER. Lättare än så kan det inte bli. Varför är det inget politiskt parti som faktiskt tar det på allvar?

Angående jobben och sysselsättningen kan jag inte förstå hur man kan tro att socialism kan öka sysselsättningen i ett land. Jag försöker verkligen förstå, men det är svårt. Sänk skatten – gärna med fler jobbskatteavdrag (eller vad man nu vill kalla skattesänkningarna, det är ganska irrelevant). Minskad skatt leder till högre löner, även för lärare. Dock en svår ekvation för Fridolin. Ingångslönerna måste sänkas! Höga löner (som dessutom beskattas) höjer trösklarna till arbetsmarknaden. Om en arbetsgivare inte har fri lönesättning, blir arbetsmarknaden väldigt stelbent och oflexibel. Jag skulle utan tvekan kunna tänka mig en lägre lön, för att få fler kolleger. Det minskar utanförskapet. Det förutsätter ju dock att även skatterna sänkts.

Klimatdebatten var väldigt lam tycker jag. Det kändes som en debatt inför valet. Inget parti hade några nya lösningar på utmaningarna. Vi kan ju bara konstatera att om vi skulle avveckla kärnkraften skulle Sverige bli beroende av tysk kol, rysk gas och olja från Saudi. Det är aldrig någonsin en Miljöpartist eller Greenpeace som kommit på bättre filter för skorstenar eller bättre drivmedel för bilar. Det är företag och innovatörer. Klimatutmaningarna hör ihop med företagen, och hänger därför ihop med jobben.

NATO-debatten gav i alla fall oss ett klart besked från regeringen. Löfven har verkligen möjligheten till ett blocköverskridande samarbete när det gäller försvaret men väljer att sitta lugnt ner i båten när resten av världen brinner. Rädslan för kärnvapen är ett argument som inte håller. Förvånad över att Åkesson tillsammans med Sjöstedt inte alls har någon koll på vad ett medlemskap i NATO innebär. För min del skulle vi kunna proppa hela Sverige fullt med kärnvapen! Att vi dessutom skulle tvinga svenska soldater att åka till Turkiet är också ett väldigt sjukt argument för att inte gå med i NATO. Ingen svensk soldat tvingas till utlandstjänst. Varför jag ryckte in i somras beror bland annat på att jag tycker all frihet i världen är värd att försvara. Ingen människa ska behöver leva under förtryck. Därför är JAG beredd att strida för frihet på annat plats i världen än Sverige. Det är värt det.

Jag hade även Expressens TV igång där MUF och SSU debatterade mot varandra. Svårt att hänga med på båda debatterna samtidigt men försökte hänga med så mycket som möjligt. Tycker Rasmus var tydlig, vass och skarp i argumentationen. Philip Botström var tunn och tanig när det gällde politiska förslag för fler jobb. Bästa linen under kvällen var ”På vilket sätt blir en människa fattigare av ett jobb?” – och där blev SSU tyst.

Sammanfattning:
Nej jag är inte så imponerad av partiledardebatten. Sverige behöver baseras på en idé, en vision. Varken regeringen eller alliansen har lyckats med det trots ett intensivt arbete från alliansens sida. För övrigt är det bara sorgligt att regeringen inte ens lyckats påbörja ett arbete utan tycker fortfarande att regeringsmakten är det viktigaste.

Lämna kommentar Dela inlägget:

Partiledardebatt part 1

Har ägnat dagen åt en dokumentär ”Winter On Fire”. Tipsar alla frihetsvänner att se den. Har även spenderat timmarna att lusläsa handlingarna till partistämman än en gång och samtidigt bläddrat i Twitterflödet var femte minut som vanligt.

Kaffet är varmt och jag taggar partiledardebatt. Självklart är jag precis som alla andra nyfiken på hur det kommer gå ikväll. Är less på Björklunds mesiga flirtande med socialdemokraterna. Är det någon som bryter alliansen så är det Folkpartiet. Fick tidigt lära mig att man aldrig kan lita på en folkpartist och är så van vid att Folkpartiet samarbetar med sossar eftersom dem gör det så frenetiskt i min hemkommun.
Jag hoppas innerligt att debatten inte kommer fyllas med för mycket tjat om DÖ utan mer om sakpolitik. Flyktingkatastrofen, bostadsbristen, den stelbenta arbetsmarknaden osv. NATO kan bli spännande också nu när samtliga allianspartier verkar för ett medlemskap och att regeringen får svettas lite.

Kommer försöka Twittra en del, om jag blir sugen. I vilket fall som helst kommer en part 2 om debatten antingen senare ikväll eller imorgon. Lutar åt imorgon då sambon kommer hem senare ikväll efter att ha varit iväg sen i fredags.

Just nu är det en tjatig socialist på SVT2 som jag ska försöka stå ut med i 19 minuter till. Sen kör vi.

Lämna kommentar Dela inlägget:

Decemberöverenskommelsen

Det finns få politiska frågor jag inte bryr mig ett skit om. Som inte engagerar mig till debatt. DÖ, har och är en sådan fråga. Medan det samtidigt har engagerat random medlemmar som helt plötsligt börjar visa sig på Facebook, och då har det i princip alla fall bara varit negativ spridning och otroligt dåliga analyser.

När DÖ presenterades satt jag på ett tåg på väg till Värmland i mellandagarna. Jag hade precis mentalt förberett mig med ännu en valrörelse. Alla planer och strategier var klara. Vi inväntade kampanjmaterial och jag var beredd att bli anställd än en gång av Moderaterna i Blekinge. Nu skulle jag bara njuta av lite ledig tid i Sunne med snö för att sedan dra igång efter nyår. Först blev jag arg. Jag var ju inställd på valrörelse och inget annat! Det tog någon dag innan det hade sjunkit på plats. Jag störde mig inte så mycket på att det inte var förankrat i partiet. Vissa tog ställning direkt och bestämde sig för att ogilla lösningen på problemet och hatet mot AKB och partiet växte för var dag. Ja, det var hat, ilska och otroligt många jävligt dåliga analyser som spred sig på slutna grupper på Facebook. Vill man inte inse hur arbetet i riksdagen fungerar är det också svårt att få dessa människor att inse att DÖ var en dålig lösning på ett politiskt kaos, men nödvändigt för det fanns inte så många andra alternativ. Moderaterna hade inte fått ett bättre valresultat än vad vi fick i september.

Klart att inga moderater eller andra borgare tycker om när en rödgrön regeringen höjer skatten. Klart alla var besvikna efter valnatten och önskade att vi kunde spola tillbaka tiden och göra om hela valrörelsen. Dock får man helt enkelt bita i det sura äpplet och acceptera att vi inte har något förtroende hos väljarna längre. Det i sin tur innebär att Löfven, tillsammans med Mp och V ska kunna regera. Det var det som väljarna önskade.

I fredags satt jag på kansliet i Karlshamn tillsammans med Rasmus Törnblom och drack kaffe. 30 minuter senare skulle medlemmar droppa in för att låta Rasmus tala om MUFs viktigaste frågor och vad som förväntas av MUF på partistämman. Vi följde såklart KDs riksting med tanke på voteringen om DÖ. Luften gick ur mig när rösterna var räknade. Jag trodde verkligen inte att medlemmarna skulle besluta att lämna DÖ nu direkt. Det är alltid de arga som hörs och syns mest och därför verkar det alltid vara värre än vad det är. Jag och Rasmus tittade på varandra och jag bara gapade. WTF?! En timme senare hade Rasmus telefonmöte med partistyrelsen och talarkvällen slutade såklart med diskussion om DÖ och konspirationerna blev många.
Jag insåg direkt att överenskommelsen inte skulle gälla längre. En överenskommelse sker mellan flera parter, och om en av parterna lämnar överenskommelsen faller allt från sitt ursprung. Varför skulle Moderaterna hålla fast vid DÖ nu när den inte längre gäller? Så jag blev inte alls överraskad när Anna uttalade sig lite senare till pressen.

Det finns olika scenario som kommer kunna ske nu. Först och främst kan vi konstatera att regeringens budgetförslag kommer gå igenom nu ändå. Alla allianspartier har egna budgetförslag och precis som planerat kommer man rösta på sin egna budget och det finns inte tillräckligt med stöd för att fälla regeringens budget. Det blir mer komplicerat till vårbudgeten.

  1. Det finns risk att man kommer bryta ut delar av regeringens budgetförslag. En budget görs alltid ur ett helhetsperspektiv. Då kan ni bara föreställa er hur dåligt Sverige kommer kunna skötas ekonomiskt.. Värre än vad det görs idag kan jag lova.
  2. Löfven utlyser nyval än en gång nu under hösten. Oddsen för moderaterna och alliansen är ju hundra gånger bättre nu än för ett år sen. Regeringen har verkligen lyckats visa sin inkompetens och det kan bara gynna oss.
  3. Efter ett nyval, måste vi ändå face the fact att Sverigedemokraterna kommer vara fortsatt ett vågmästarparti i riksdagen. Om Alliansen vinner tillbaka väljarnas förtroende och Anna blir vald till stadsminister, kommer vi ändå kunna hamna i samma situation. SD fäller alla budgetar som inte har samma flyktingpolitik som SD själva har, och det är DET som ställer till problem.

Någon eller några måste kunna regera. Oavsett om det är på ett dåligt eller bra sätt ur ett individuellt perspektiv. Det blir svårt med ett vågmästarparti. Jag har hört många moderater som vill att Alliansen ska sitta i regering med stöd av SD men utan ett samarbete. Ja det kan funka, men det innebär också att SD kommer ställa många krav på alliansen, precis så som V idag gör på sittande regering. DET är inte hälsosamt. Självklart finns de som också tycker att SD kan ingå i alliansen och där går min gräns. Min partiledare och min fd partiledare har lovat att aldrig samarbeta med SD eller ens göra sig beroende av ett sådant parti. Väljer alliansen eller moderaterna att göra det trots allt, så kan jag bara inte representera ett sånt parti.

Jag ser faktiskt inget riktigt alternativ. Självklart tycker jag precis som många andra att regeringen är helt jävla värdelösa och hoppas självklart att alliansen får tillräckligt mycket förtroende vid nästa val så att vi kan styra utan problem.

Nu vill jag bara överleva partistämman, vinna viktiga strider och dra igång en höstkampanj. Men jag är riktigt jävla trött på allt jävla tjat om DÖ. Ni som skålat i skumpa, bett försvarare av DÖ att avgå och ni som presenterar de där värdelöst dåliga analyserna kan ni inte bara sluta?! Fokusera på partiets politik istället. Ni bara tar energi istället för att tillföra något. Så sjukt tacksam över att jag har kloka MUF-vänner att samtala med för många partister har och är ute och cyklar. Ta er samman, snälla!!

Lämna kommentar Dela inlägget:

 

Rättvisans orättvisa

Jag vänder mig nu till alla som har dåligt samvete för att vi har det bra i Sverige och att det finns fattigdom i världen. Till er som gärna lägger till några extra kronor för att köpa produkter som är rättvisemärkta i hopp om att era pengar hamnar hos de fattiga bönderna i Centralamerika eller kanske Afrika. För att bota ert dåliga samvete.
På ett plan tycker jag det är bra att det finns många produkter på marknaden. Dyra som billiga. Jag vill kunna välja bland många produkter på hyllorna i våra affärer. Jag som konsument ska alltid ha möjligheten att välja bort dåliga produkter. Idag gör jag det. Jag bojkottar rakt av Fairtradeprodukter eller annat rättvisemärkt, och nedan följer mina argument för att du också bör göra det. För ditt goda samvetes skull.

  • I första hand måste vi inse att väldigt lite av pengarna hamnar hos bönderna. Det finns för många mellanhänder. Det i sin tur leder till att producenterna inte får chansen att utveckla sitt lokalsamhälle så som demokrati, sjukvård och hälsa.
  • Det är inte gratis att certifiera sina produkter. Ett Fairtrade certifikat är dyrt. Det innebär att de allra fattigaste bönderna har inte råd att certifiera sina produkter. Medelklassbönderna har råd, och därför gynnar inte Fairtrade de fattigaste bönderna. Det i sig leder till att svenskarna med dåligt samvete köper av redan rika bönder och väljer bort produkterna som kommer från de fattigaste.
  • Producenterna får för lite betalt på världsmarknaden. De tvingas sälja sina produkter under produktionskostnaden. Marknadskraften har alltså misslyckats. De välståndsskapande effekter som förknippas med handel och produktion har satts ur spel. Nuvarande handelssystem bidrar istället till u-ländernas fattigdom istället för samhällets utveckling.

Det grisiga är när politiker vill sätta kommunen på kartan genom att bli en Fairtrade City. I Blekinge finns nu två. Karlskrona kommun tog ett beslut i fullmäktige förra veckan att bli en Fairtrade City. Det innebar också att de ska ha en person anställd på halvtid för att granska alla inköp. Vidrigt. Som tur är bor inte jag i någon av de kommunerna, men åt skattebetalarnas vägnar talar jag nu ut. Jag tycker inte det är rimligt att man som ofrivillig skattebetalare ska ofrivilligt gynna denna orättvisa rättvisan. Fine att du som konsument gör dåliga val i matbutikerna, men i detta fallet har invånare inget val?! Har politikerna ens granskat själva verksamheten Fairtrade? Det ägs av LO och Svenska Kyrkan. Jag länkar därför till en mycket bra rapport från Timbro och ett inlägg av Rebecca Weidmo Uvell som beskriver organisationen.

http://www.timbro.se/bokhandel/pdf/9175665252.pdf

http://www.uvell.se/2014/12/12/fair-trade-en-del-av-lo-2456911

Lämna kommentar (6 st) Dela inlägget:

 

Who is LiberalElin?

Godmorgon.

Jag ska hjälpa er att få lite grepp om vem Elin Petersson är. Vad gör jag och vart ska jag. Allt annat är ganska ointressant. Så här kommer en härlig lista på diverse uppdrag som jag sitter på idag. Dock kommer jag inte blogga så mycket om mina politiska uppdrag, kanske lite då och då men i första hand ska bloggen användas till längre ideologiska texter där jag ska försöka testa lite argument hit och dit. Tror det blir lärorikt för både er och mig!
Well, here it comes:

  • Distriktsordförande MUF Blekinge (årets ordförande 2015 faktiskt)
  • Sitter i MUFs nationella Idégrupp (ansvarar för öppenheten – integration, migration, frihandel osv.)
  • Ordinarie ledamot kommunfullmäktige
  • Ordinarie ledamot kommunstyrelsen
  • Ordinarie ledamot gymnasienämnden
  • Ordinarie ledamot Stadsvapnet (Kommunens moderbolag)
  • Sekreterare i kretsstyrelsen samt partiföreningen Karlshamn/Asarum

Ja ni ser, det blir lätt en hel del, och ändå har jag inte räknat upp allt utan tog det som var av intresse.
Just nu sitter jag lugnt i båten och lär mig något nytt om den kommunala verksamheten varje dag. Jag älskar min roll som distriktsordförande för MUF Blekinge. Än så läge är det utan tvekan det bästa förtroendeuppdraget jag har. Det ger så mycket tillbaka, och ja vi gör skillnad. DET om något driver vidare mitt engagemang.

Ger er en dålig mobilbild från en av alla debatter under valrörelsen förra året. Hårt slit lönar sig alltid.

Namnlös

Lämna kommentar Dela inlägget:

 

If a woman takes on a battle

Jaha, då ger jag mig in i bloggvärden än en gång. Tidigare har det faktiskt bara varit mode jag bloggat om, konstigt kanske en del tycker men det är faktiskt sanningen.

Jag har väl alltid haft en förkärlek till att skriva av mig. Använder mig i dagsläget av en Facebooksida där jag snabbt och enkelt kan uppdatera mina följare. Dock är det åter inne att blogga som politiker!!! Och jag vill då inte vara sämre..

Jag hoppas kunna vara lite mer radikal, lite mer vågad och modig här på bloggen. Vad jag har förstått det som så kommer det tillåtas. Det gillar jag!

Så, välkomna till min blogg! Vill du vara med om en politisk upplevelse så är det här du ska hänga i fortsättningen!

If a woman takes on a battle, she has to win

 

Lämna kommentar (3 st) Dela inlägget: