Partiledardebatt part 2

10360832_708212022560958_8731136138406816425_n

Under valrörelsen förra året, ung allians i Blekinge under Skärgårdsfesten

Hur ska det någonsin kunna bli ett blocköverskridande samarbete när regeringen bara tar utan att ge? Angående DÖ-debatten blev nog ingen mer klokare och det blev bara helt oklart. Inget mig emot!

Systemkollaps nämndes några gånger igår. “Det är en ohållbar situation, någon måste ta sitt ansvar, om inte Löfven så bör Säkerhetsrådet ta mer ansvar” (vilket är sjukt orimligt). Lösningarna på kollapsen var bl.a: minska invandringen med 95%, inre gränskontroller, alla kommuner ska ta emot flyktingar, ökat ekonomiskt stöd till kommuner som tar emot flyktingar, första-jobbet-avdrag, sänkta skatter, första halvmiljonen skattefri, öka biståndet, minska biståndet, tillfälliga uppehållstillstånd, permanenta uppehållstillstånd. Ja listan kan bli lång. I flyktingdebatten har Centerpartiet utan tvekan bäst lösningar. Jag hatar ordet kontroll och ogillar att Moderaterna letar efter kostnadseffektiva asylprocesser, boenden osv istället för att sänka skatten ännu mer och minska på bidragen.

Integrationen är ett problem för flyktingar. Flyktingar är inte ett problem för integrationen

Även om bostadsbristen inte var en punkt på agendan gillar jag att det ändå debatterades. Det är så fruktansvärt ironiskt när Miljöpartiet säger att vi måste bygga mer, men röstar nej till lättare byggregler och hindrar bostadsbyggande för flera hundra personer i Jönköping på grund av en eventuell skalbagge i närheten?! Avreglera bostadsmarknaden, öppna för fri hyressättning, lätta på byggregler, öka konkurrensen på byggmarknaden, avskaffa strandskyddet, BYGG MER. Lättare än så kan det inte bli. Varför är det inget politiskt parti som faktiskt tar det på allvar?

Angående jobben och sysselsättningen kan jag inte förstå hur man kan tro att socialism kan öka sysselsättningen i ett land. Jag försöker verkligen förstå, men det är svårt. Sänk skatten – gärna med fler jobbskatteavdrag (eller vad man nu vill kalla skattesänkningarna, det är ganska irrelevant). Minskad skatt leder till högre löner, även för lärare. Dock en svår ekvation för Fridolin. Ingångslönerna måste sänkas! Höga löner (som dessutom beskattas) höjer trösklarna till arbetsmarknaden. Om en arbetsgivare inte har fri lönesättning, blir arbetsmarknaden väldigt stelbent och oflexibel. Jag skulle utan tvekan kunna tänka mig en lägre lön, för att få fler kolleger. Det minskar utanförskapet. Det förutsätter ju dock att även skatterna sänkts.

Klimatdebatten var väldigt lam tycker jag. Det kändes som en debatt inför valet. Inget parti hade några nya lösningar på utmaningarna. Vi kan ju bara konstatera att om vi skulle avveckla kärnkraften skulle Sverige bli beroende av tysk kol, rysk gas och olja från Saudi. Det är aldrig någonsin en Miljöpartist eller Greenpeace som kommit på bättre filter för skorstenar eller bättre drivmedel för bilar. Det är företag och innovatörer. Klimatutmaningarna hör ihop med företagen, och hänger därför ihop med jobben.

NATO-debatten gav i alla fall oss ett klart besked från regeringen. Löfven har verkligen möjligheten till ett blocköverskridande samarbete när det gäller försvaret men väljer att sitta lugnt ner i båten när resten av världen brinner. Rädslan för kärnvapen är ett argument som inte håller. Förvånad över att Åkesson tillsammans med Sjöstedt inte alls har någon koll på vad ett medlemskap i NATO innebär. För min del skulle vi kunna proppa hela Sverige fullt med kärnvapen! Att vi dessutom skulle tvinga svenska soldater att åka till Turkiet är också ett väldigt sjukt argument för att inte gå med i NATO. Ingen svensk soldat tvingas till utlandstjänst. Varför jag ryckte in i somras beror bland annat på att jag tycker all frihet i världen är värd att försvara. Ingen människa ska behöver leva under förtryck. Därför är JAG beredd att strida för frihet på annat plats i världen än Sverige. Det är värt det.

Jag hade även Expressens TV igång där MUF och SSU debatterade mot varandra. Svårt att hänga med på båda debatterna samtidigt men försökte hänga med så mycket som möjligt. Tycker Rasmus var tydlig, vass och skarp i argumentationen. Philip Botström var tunn och tanig när det gällde politiska förslag för fler jobb. Bästa linen under kvällen var “På vilket sätt blir en människa fattigare av ett jobb?” – och där blev SSU tyst.

Sammanfattning:
Nej jag är inte så imponerad av partiledardebatten. Sverige behöver baseras på en idé, en vision. Varken regeringen eller alliansen har lyckats med det trots ett intensivt arbete från alliansens sida. För övrigt är det bara sorgligt att regeringen inte ens lyckats påbörja ett arbete utan tycker fortfarande att regeringsmakten är det viktigaste.

Lämna kommentar Dela inlägget:

Partiledardebatt part 1

Har ägnat dagen åt en dokumentär “Winter On Fire”. Tipsar alla frihetsvänner att se den. Har även spenderat timmarna att lusläsa handlingarna till partistämman än en gång och samtidigt bläddrat i Twitterflödet var femte minut som vanligt.

Kaffet är varmt och jag taggar partiledardebatt. Självklart är jag precis som alla andra nyfiken på hur det kommer gå ikväll. Är less på Björklunds mesiga flirtande med socialdemokraterna. Är det någon som bryter alliansen så är det Folkpartiet. Fick tidigt lära mig att man aldrig kan lita på en folkpartist och är så van vid att Folkpartiet samarbetar med sossar eftersom dem gör det så frenetiskt i min hemkommun.
Jag hoppas innerligt att debatten inte kommer fyllas med för mycket tjat om DÖ utan mer om sakpolitik. Flyktingkatastrofen, bostadsbristen, den stelbenta arbetsmarknaden osv. NATO kan bli spännande också nu när samtliga allianspartier verkar för ett medlemskap och att regeringen får svettas lite.

Kommer försöka Twittra en del, om jag blir sugen. I vilket fall som helst kommer en part 2 om debatten antingen senare ikväll eller imorgon. Lutar åt imorgon då sambon kommer hem senare ikväll efter att ha varit iväg sen i fredags.

Just nu är det en tjatig socialist på SVT2 som jag ska försöka stå ut med i 19 minuter till. Sen kör vi.

Lämna kommentar Dela inlägget:

Decemberöverenskommelsen

Det finns få politiska frågor jag inte bryr mig ett skit om. Som inte engagerar mig till debatt. DÖ, har och är en sådan fråga. Medan det samtidigt har engagerat random medlemmar som helt plötsligt börjar visa sig på Facebook, och då har det i princip alla fall bara varit negativ spridning och otroligt dåliga analyser.

När DÖ presenterades satt jag på ett tåg på väg till Värmland i mellandagarna. Jag hade precis mentalt förberett mig med ännu en valrörelse. Alla planer och strategier var klara. Vi inväntade kampanjmaterial och jag var beredd att bli anställd än en gång av Moderaterna i Blekinge. Nu skulle jag bara njuta av lite ledig tid i Sunne med snö för att sedan dra igång efter nyår. Först blev jag arg. Jag var ju inställd på valrörelse och inget annat! Det tog någon dag innan det hade sjunkit på plats. Jag störde mig inte så mycket på att det inte var förankrat i partiet. Vissa tog ställning direkt och bestämde sig för att ogilla lösningen på problemet och hatet mot AKB och partiet växte för var dag. Ja, det var hat, ilska och otroligt många jävligt dåliga analyser som spred sig på slutna grupper på Facebook. Vill man inte inse hur arbetet i riksdagen fungerar är det också svårt att få dessa människor att inse att DÖ var en dålig lösning på ett politiskt kaos, men nödvändigt för det fanns inte så många andra alternativ. Moderaterna hade inte fått ett bättre valresultat än vad vi fick i september.

Klart att inga moderater eller andra borgare tycker om när en rödgrön regeringen höjer skatten. Klart alla var besvikna efter valnatten och önskade att vi kunde spola tillbaka tiden och göra om hela valrörelsen. Dock får man helt enkelt bita i det sura äpplet och acceptera att vi inte har något förtroende hos väljarna längre. Det i sin tur innebär att Löfven, tillsammans med Mp och V ska kunna regera. Det var det som väljarna önskade.

I fredags satt jag på kansliet i Karlshamn tillsammans med Rasmus Törnblom och drack kaffe. 30 minuter senare skulle medlemmar droppa in för att låta Rasmus tala om MUFs viktigaste frågor och vad som förväntas av MUF på partistämman. Vi följde såklart KDs riksting med tanke på voteringen om DÖ. Luften gick ur mig när rösterna var räknade. Jag trodde verkligen inte att medlemmarna skulle besluta att lämna DÖ nu direkt. Det är alltid de arga som hörs och syns mest och därför verkar det alltid vara värre än vad det är. Jag och Rasmus tittade på varandra och jag bara gapade. WTF?! En timme senare hade Rasmus telefonmöte med partistyrelsen och talarkvällen slutade såklart med diskussion om DÖ och konspirationerna blev många.
Jag insåg direkt att överenskommelsen inte skulle gälla längre. En överenskommelse sker mellan flera parter, och om en av parterna lämnar överenskommelsen faller allt från sitt ursprung. Varför skulle Moderaterna hålla fast vid DÖ nu när den inte längre gäller? Så jag blev inte alls överraskad när Anna uttalade sig lite senare till pressen.

Det finns olika scenario som kommer kunna ske nu. Först och främst kan vi konstatera att regeringens budgetförslag kommer gå igenom nu ändå. Alla allianspartier har egna budgetförslag och precis som planerat kommer man rösta på sin egna budget och det finns inte tillräckligt med stöd för att fälla regeringens budget. Det blir mer komplicerat till vårbudgeten.

  1. Det finns risk att man kommer bryta ut delar av regeringens budgetförslag. En budget görs alltid ur ett helhetsperspektiv. Då kan ni bara föreställa er hur dåligt Sverige kommer kunna skötas ekonomiskt.. Värre än vad det görs idag kan jag lova.
  2. Löfven utlyser nyval än en gång nu under hösten. Oddsen för moderaterna och alliansen är ju hundra gånger bättre nu än för ett år sen. Regeringen har verkligen lyckats visa sin inkompetens och det kan bara gynna oss.
  3. Efter ett nyval, måste vi ändå face the fact att Sverigedemokraterna kommer vara fortsatt ett vågmästarparti i riksdagen. Om Alliansen vinner tillbaka väljarnas förtroende och Anna blir vald till stadsminister, kommer vi ändå kunna hamna i samma situation. SD fäller alla budgetar som inte har samma flyktingpolitik som SD själva har, och det är DET som ställer till problem.

Någon eller några måste kunna regera. Oavsett om det är på ett dåligt eller bra sätt ur ett individuellt perspektiv. Det blir svårt med ett vågmästarparti. Jag har hört många moderater som vill att Alliansen ska sitta i regering med stöd av SD men utan ett samarbete. Ja det kan funka, men det innebär också att SD kommer ställa många krav på alliansen, precis så som V idag gör på sittande regering. DET är inte hälsosamt. Självklart finns de som också tycker att SD kan ingå i alliansen och där går min gräns. Min partiledare och min fd partiledare har lovat att aldrig samarbeta med SD eller ens göra sig beroende av ett sådant parti. Väljer alliansen eller moderaterna att göra det trots allt, så kan jag bara inte representera ett sånt parti.

Jag ser faktiskt inget riktigt alternativ. Självklart tycker jag precis som många andra att regeringen är helt jävla värdelösa och hoppas självklart att alliansen får tillräckligt mycket förtroende vid nästa val så att vi kan styra utan problem.

Nu vill jag bara överleva partistämman, vinna viktiga strider och dra igång en höstkampanj. Men jag är riktigt jävla trött på allt jävla tjat om DÖ. Ni som skålat i skumpa, bett försvarare av DÖ att avgå och ni som presenterar de där värdelöst dåliga analyserna kan ni inte bara sluta?! Fokusera på partiets politik istället. Ni bara tar energi istället för att tillföra något. Så sjukt tacksam över att jag har kloka MUF-vänner att samtala med för många partister har och är ute och cyklar. Ta er samman, snälla!!

Lämna kommentar Dela inlägget: